Vår kollektiva vilja

En vän till mig har varit i Mellanöstern ett tag nu och har skrivit en resedagbok. Jag kan verkligen rekommendera den för de som vill veta mer om hur det kan vara i Palestina under den israeliska ockupationen.

Det är tyvärr inte så mycket sånt som visas i våra medier. Det finns alldeles för mycket hemskheter som pågår i världen som vi aldrig får reda på. Vissa säger att det man inte vet lider man inte av. Det kanske stämmer i vissa enstaka fall, men definitivt inte här. För att agera måste man veta hur saker ligger till. Man måste också komma ihåg att även den minsta goda handling har en stor betydelse i slutändan.


"Our collective will to resist what is unjust is like a fire that cannot be put out."

ur The Autobiography Of A Tibetan Monk av Palden Gyatso

Du vandrar aldrig ensam

Vi tenderar att tro att vi alltid är ensamma om att känna som vi känner. Vår smärta är bara vår och ingen annans. Ingen kan känna som vi känner. Vi gör smärtan personlig, en del av oss, något som vi identifierar oss med. Det är egot som spelar oss ett spratt, som vill att vi ska må dåligt och göra saker värre än de är.

Om man är medveten om att man inte är den enda som lider då blir man mer medkännande. Hur kan man skada någon om man vet att de också mår dåligt av att bli bedragna, förnekade, knivhuggna, förkastade, etc.?
Smärta är något som förenar oss och gör oss mer toleranta mot alla varelser.

"Whatever your torment, your fear, whatever your sorrow, whatever your anxiety...You are never alone."

/Patti Smith (under Tibetan Freedom Concert i New York City 1997)

Lite mer klokheter

Kurt & Cat

Det har spekulerats i om Cat Powers låt "I don't blame you" handlar om Kurt Cobain. Jag kan tänka mig att den gör det, men samtidigt känns det som om den kan handla om en hel del människor där ute i världen. Här är en video som någon kreativ själ har klippt ihop till låten och lagt ut på Youtube.

Tre filmer

Det har blivit en del bra film nu i dagarna.

PARADISE NOW
Det finns inte så mycket palestinsk film i omlopp på biograferna, men de få som jag har sett har varit väldigt bra och så även denna. Den handlar om två killar som rekryteras som självmordbombare. Det är så svårt att föreställa sig hur det är att leva under ockupation. Hur outhärdligt det måste vara att leva så, att man hellre väljer att spränga sig själv i luften. Tänk att få leva hela sitt liv i ett flyktingläger? Den här konflikten har pågått 60 år. Det är 60 år för länge. Det är dags för Palestina att bli fritt!

YOJIMBO
Jag kan inte riktigt minnas om jag sett den här tidigare, men det kan vara så att jag har sett den amerikanska versionen med Clintan i huvudrollen. Hursomhelst så är det en grymt spännande film, även om jag har lite svårt att hänga med ibland. Den handlar om en man som kommer till en liten stad, där han blir erbjuden jobb som livvakt av de båda rivaliserande gängen. Jag blev väldigt nyfiken på hela den japanska samurajtraditionen och jag borde se mer filmer av Akira Kurosawa.

INLAND EMPIRE
David Lynch är en av mina favoritregissörer och jag vet egentligen inte varför. Jag förstår oftast inte hans filmer och så var det även med den här. Jag gillar i och för sig surrealism, det kanske är därför. Han är en av få regissörer som lyckas förvirra en så mycket utan att man blir irriterad. Det är en bedrift i sig :)

Tan Dtoon

Om det vackra med meditation



Om att anstränga sig för hårt



Om fördelarna med meditation

Laga vad trasigt är

Det finns nåt tillfredställande med att kunna laga något istället för att slänga det. Jag har en tendens att bli väldigt fäst vid vissa ägodelar. Jag skulle väl inte kalla mig materialistisk, men jag har sådana böjningar ;)

Den ena "muffen" på mina hörlurar hade rivits upp och min första tanke var att jag måste skaffa nya. Det var först senare som jag kom på att jag skulle kunna sy ihop delarna. Man kan inte fixa allt själv, det förstår jag. Om nån elpryl skulle gå sönder skulle jag inte vilja peta i apparaten för att jag inte har koll på hur den är konstruerad och för att det kan vara direkt farligt. Men saker som kläder och annat som är lättare att åtgärda borde man verkligen åtgärda istället för att bara slänga.

Vi lever i en kultur där vi bara köper nytt hela tiden utan att reflektera över det. Om vi tog oss tid att laga trasiga saker skulle vi inte slösa så mycket resurser. Min morfar bor i en lägenhet med möbler som är över 50 år gamla. Det är imponerande. Idag görs saker inte riktigt för att hålla så länge och det är synd.

I slutändan tror jag att ju mindre man äger desto mer värdesätter man det.

Det anstår oss inte att göra oss mindre än vi är

Jag läste det här citatet i en bok nyligen. Det ligger något väldigt mäktigt i de här orden. Sedan jag läste citatet har jag inte riktigt kunnat få det ur huvudet.

Vi måste inte vara mer eller mindre. Vi är vi. Måste vi jämt jämföra oss med andra? Uppenbarligen inte, för det finns en hel del folk där ute som tycker om oss för de vi är. Och vi tycker om de för vad de är.

Älska många, älska dig själv, älska allt.

En bild här, en bild där

Jag är ingen vidare fotograf, men jag har tagit några bilder genom åren som jag känner en viss stolthet inför. Bedöm själv ;)

Tibet och Sonic Youth

Jag lånade en skiva av en kompis som heter Tibetan Freedom Concert. Det är ett album som består av tre skivor från två olika konserter som hölls somrarna 1996 och 1997. Temat var ett fritt Tibet. Jag hade hört talas om de här konserterna tidigare, men aldrig vetat om att dom finns på skiva. Det är en väldigt bra skiva för en god sak. Musik och politik när det är som bäst.

Ett av banden som uppträdde var Sonic Youth (Thurston Moore finns på själva omslaget på skivan, där han lyfter sin gitarr upp mot den tibetanska flaggan). Det är ett av mina favoritband och jag måste bara påpeka varför. Dels så gör de musik som är helt brilliant. Experimentell, orginell och kompromisslös. De verkar alltid ha gått sin egen väg och aldrig behövt böja sig för yttre krafter som skivbolag och trender. Jag tror att det kallas integritet och jag gillar det.

Det är tyvärr alldeles för tyst om Tibet. Det beror nog främst på att det inte finns så stora internationella intressen i det området och att många inte vill stöta sig med Kina, som ockuperar Tibet sedan 1950. En annan orsak är också att tibetanernas motstånd mot ockupationen utövas med icke-våld. Sådant belönas generellt sett inte med utrymme i medierna. Det är synd. Därför är det bra att det finns människor här i världen som bryr sig. Alla vi tillsammans bär en ny värld i våra hjärtan och en annan värld är möjlig.

Befria Tibet!