Jag kommer inte riktigt ifrån den...och jag vet inte om jag måste komma ifrån den heller. Den skadar mig inte, snarare håller den mig på jorden. Jag känner mig inte melankolisk bara för att jag tilltalas av den. Jag tycker mer att den gör mig gladare. Men främst är det dess skönhet som förtrollar.
Portishead - Western Eyes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
glädjande att någon (som vanligt du) ser skönheten
(mot melankoli har jag heller inget botemedel förutom ilska som visserligen också håller en på jorden men kan vara skadligt) /q
Tack så mycket. Ja, jag försöker uppmuntra mig själv och andra, för jag vill inte att bloggen spårar ur i allt för negativa tankar, men den där melankolin är inte alltid så vacker, men det gäller att titta på rätt sida av den.
hm, det där blev ju genast mer kryptiskt...
Skicka en kommentar