Författaren Fausta Marianović sa ett par mycket kloka meningar i en intervju:
"Jag tror att vi människor blir till genom de människor vi möter i livet. Vi är helt beroende av varandra, vi som lever i världen. Det som händer andra, påverkar också oss. Egentligen har vi bara ett uppdrag här i livet och det är att göra världen bättre."
7 kommentarer:
ja, genom möten och avsked /q
Jo, man blir ju människa även vid avsked. När man lämnar människor eller situationer som gör en illa, blir man en människa som inser vad som är bra respektive dåligt för en.
hm... misstänker att jag aldrig blivit det... har du? /q
Jag tror mig ha lärt mig att se vilka som vill mig väl och vilka som inte vill det, men å andra sidan har jag aldrig råkat ut för riktigt elaka människor/situationer.
jag läste en gång, någonstans...
att det var ett älskande par som hade varit tillsammans länge med varandra... men en dag bestämde att det var dags att gå vidare...
Då reste dom till Kina och gick tillsammans hela vägen till mitten av Kinesiska muren, för att sedan se varandra i ögonen... ta avsked och gå mot var sitt håll. Utan att vända sig om.
Det var mycket viktigt.
Det är en vacker historia (fast man börjar gråta) Och dina dikter är underbara, nemesus.
"Det finns de som stannar och de som ger sig av. Var och en får välja själv men han måste välja medan det är tid och aldrig någonsin ge efter" står det i mumintrollet
Nej, jag har inte heller råkat ut för någon som är elak med vett och vilje. Folk gör så gott de kan utgående från den situation de är i. /q
Ni säger så kloka saker, vänner. Tack för att ni berikar bloggen med era fina kommentarer.
Skicka en kommentar