tisdag 21 april 2009

Slöjor...

...av Elin Berge & Edda Manga. Det kändes lite som när jag såg Etnoporr-pjäsen, att här är en grupp som sällan får komma till tals. Det var intressant att läsa om slöjans historik och dess innebörd genom århundranderna. Särskilt intressant var delen om slöjans vara eller icke vara i Uzbekistan, både före, under och efter Sovjetstyret, om slöjan i Iran och kolonialmakternas förhållande till den.



"Kvinnan är ett objekt i alla samhällen. Om det inte var så tror jag inte ens att slöjan skulle existera. Men när det ser ut som det gör tror jag att det är lättare att få vara en individ med slöjan på."

- Amina, 22 år, Umeå

"Jag har aldrig tänkt på att slöjan skulle vara något man har på sig för mannens skull. Jag skiter väl i honom! En praktiserande man har ansvar att inte titta. En kvinna ska kunna gå naken utan att han vänder sig om. Det är hans problem."

- Zeinab, 25 år, Örebro

3 kommentarer:

Anonym sa...

En etnolog som studerade hunti-manchifolket i Sibirien (och senare "hoppade av" till dem) där kvinnorna täcker håret i vissa religiösa sammanhang sa att det bor starka krafter i håret, hon började känna dem själv och göra likadant hemma i Ungern. Det hade inget med män att göra. Snarare en vördnadsbetygelse till högre makter (om jag förstod det rätt). Men det är klart, kultur är aldrig av gudarna given. Tänk i alla fall om kvinnorna skulle täcka håret också i en värld utan män, fast på andra villkor. /q

Rizma sa...

Det intressanta med boken var just alla dessa olika skäl till att bära slöja. Skälen är lika många som bärarna (även de religiösa skälen var genomgående). Själv har jag haft svårt att se slöjan som något befriande för en kvinna (eller en man, det stod lite kort om muslimska män i vissa länder som också bar något som kunde ses som en slöja), men flera i boken tar upp männens mer eller mindre välkomna uppvaktning, att det var något som försvann när de började använda slöja. Men frågan är om man ska nöja sig med den lösningen. Det är att bota symptomet inte sjukdomen. Åt var och en efter tycke, antar jag.

nemesus sa...

Vilket intressant inlägg!
Bara 2 dagar sen argumenterade jag hejvilt med min pappa på lunchrasten, då vi hade en kvinna som satt i slöja mitt emot (kurskamrat)och fadern stoltserade över kvinnans skönhet med slöja på och påstod att jag saknade den "vetten". Och denna muslimska kvinna stod nu plötsligt för både undergivelsen och skönheten i sig, ett med GUD.
Jag var tvungen att visa mitt fria tänkande och demonstrera att jag aldrig kommer bära det vare sig av gudomliga eller könsmarkerande sätt.
Men den argumenten kan jag aldrig vinna för slöjans del.
Som du säger bär var och en av sin egen anledning.
Det som var före, under och efter Sovjet är nu likadant med Afghanistan.
Aldrig bra med extrema läggningar, låt folket själv avgöra, för Guds skull! :)

ps. se gärna Att Flyga Drake, om du inte har sett...