Striden

i tider när det inte är strider går dagarna ändå tröttheten efter

hårda timmar ständigt närvarande vi ställer våra

väckarklockor och litar på att spårvagnarna kommer ta oss i

tid vi gör vårt bästa för att inte somna mot grannens axel på

väg hem nio timmar senare och vi bär våra matkassar upp för

backen till lägenheten i tider när det inte är strider sliter de

tunga lyften på oss ändå vi skär oss på oslipade knivar och

bränner oss på varma plåtar

i tider när det inte är strider känns hopplösheten ännu mer, är

längtan bort ett oinfriat löfte vi måste bära nära

vi vaknar, vi jobbar, vi andas men kontrasterna mellan jobb

och ledig tid så tydliga att de med ett hugg i bröstet flyter ihop

i tider när det inte är strider gör det fortfarande lika ont i

handlederna på den timanställda som på den fastanställda

tjänar vi pengar ner i någon annans ficka vi kör våra bussar,

bakar våra bröd, serverar våra latte och bygger våra bilar,

drar skruvarna på plats i det stora maskineriet

i tider när det inte är strider syns vi inte i tidningarna eller på

tv står vi inte på gatorna eller utanför arbetsplatserna och

skriker i tider när det inte är strider sköter vi allting så smidigt

att det finns de som glömmer bort att det är vi som bär upp ett

trasigt samhälle och att vi gör det i väntan på ett tillfälle till

strid

Jenny Wrangborg