måndag 19 juli 2010

Ciao

Ibland tror jag att de har en dödslängtan
Kan instängdheten vara så jobbig?
Trodde att vi hade tämjt de nog bra,
eller så är det de förbannade flugornas fel
De instinkterna är inte att leka med
vilket jag trodde att jag redan visste
Tycker mest synd om henne som försöker
är så noggrann hela tiden, stänger efter sig
och så det lilla misstaget som raserar allt

Den här är tillägnad dig

6 kommentarer:

Anonym sa...

katten? man får hjärtat i halsgropen... /q

Rizma sa...

Tyvärr, ja. Det har hänt för många gånger. Vi får se till att vårda den vi har kvar.

Anonym sa...

förstod ju men ville inte tro det - men det är visst så att det som bara inte händer ändå händer



hur tar Dejsi det? /q

Rizma sa...

Katter är nog bra på att gå vidare. Det är bara så synd att hon har förlorat en lekkamrat, men nu hör jag henne springa omkring i köket och leka, så jag tror att hon tar det bra.

nemesus sa...

mina två katter som skänktes bort till en stor gård för att ha det bättre än i stad och lägenhet, kommer fortfarande på besök i vålnader. Eller så är jag väldigt bra på att hallucinera.
Vi har till och med hittat morrhår efter 3 år i ett nyrenoverat hem.
Det är magiskt med djur...

Rizma sa...

En vän berättade här om dan att hennes katt hade återvänt hem (genom katthärbärgets försorg och chip i örat) efter 9 år på drift. Helt fantastiskt.