Ett stilla sinne

Musik har ofta fungerat som en ständig följeslagare för min del och det har varit helt ok för mig, men på senare tid har jag börjat reflektera över det. Tänk om jag någon gång hamnar i en situation där jag inte har tillgång till musik en längre period? Hur kommer jag att stå ut med mig själv då? Hur ska jag hantera alla dessa tankar som ständigt kräver uppmärksamhet? Jag har tänkt att jag ska börja vänja av mig den (o)vanan att ständigt ha musik i närheten. Jag tror mina öron skulle uppskatta det och förhoppningsvis lär jag mig att stilla sinnet med tiden. Istället för att promenera med musik i öronen, kanske jag kan koncentera mig på att räkna mina andetag. Det kommer ta ett tag, men jag har ju all tid i världen. Jag ska ingenstans och inte mitt sinne heller. Jag är här, nu och nu är alltid här :)