Jag har upptäckt en viss tillfredställelse i att gå runt på Norrlands Universitetssjukhus (NUS) när jag har ärenden dit. Jag går runt bland patienterna och personalen och känner mig som en del av något bra. Oftast är sjukhus ganska deppiga, men jag tror att det är känslan av att röra mig på en plats där folk gör stor nytta. När jag ser personalen tycker jag att de ofta ser härdade ut, men inte på det där avtrubbade och cyniska sättet, utan mer att de har sett mycket utan att ha trappat tron på människans godhet.
Vårdstrejken har påverkat mig en del också. Jag har pratat med mamma en del om den och hon kände sig så glad över att det hände något. Hon har varit väldigt besviken på Vårdförbundet, över att de har varit så lama inför arbetsgivarna. Även om de inte fick igenom de lönkrav de från början krävde tycker hon att de visade sin styrka, att de visade handlingskraft.
Apropå NUS, kan jag rekommendera personalhissarna de har där. Det är bara att hoppa på och av närhelst man känner för det ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
din blogg får allt intressantare namn och sjukhus har faktiskt blivit lite lite vänligare än de var innan (; /q
jag tycker om att gå på nedlagda industriområden av nån anledning (nu när jag tänker efter)
Jag blir glad om jag kan minska folks obehagskänslor ;)
Skicka en kommentar