På väg söderut

I morgon bär det av, och jag känner inte av någon separationsångest. Allt är som det ska vara.
Att bo här har inneburit mycket, både gott och ont, men mest gott. Jag har träffat så mycket bra människor, jag har känt så mycket kärlek. Jag tror mig ha fått en glimt av hur världen borde vara. Och jag ångrar ingen av de erfarenheterna jag gjort. Det som inte dödar en gör en starkare, som det brukar sägas.

Jag vill tacka alla nya bekantskaper och alla gamla. Jag vill tacka alla vänner från när och fjärran, från öst till väst, från norr till syd. Ni är för jävla bra och fortsätt vara det!

Folk har sagt väldigt mycket kloka saker till mig längs vägen och några som jag kommer ihåg lite extra är:

- att inte vara slav under mina tankar (nemesus)
- att fortsätta vara så bra på att vara jag som bara jag kan vara (rymdregn)
- att inse att vara i sitt eget sällskap faktiskt går alldeles utmärkt (quagmire)

Tänkte avsluta med en fin låt av Sophie Zelmani.



Vi ses snart, stolta stad!