Under året som gått har jag läst en hel del serieböcker. Jag var aldrig något serietidningsbarn, det var inte riktigt min grej. Som mest har jag läst nån enstaka Kalle Anka och X-men, men i år har jag läst serieböcker för vuxna och de har varit riktigt bra, de flesta av dem.
Jag har bl.a. läst Einsteins fru av Liv Srömquist som jag gillade väldigt mycket, dels för dess humor, dels för den feministiska glimten i ögat. Den var informativ också, om bl.a. Elvis och Priscilla Presleys förhållande och Karl Marx fruntimmerier.
Jag har läst Simon Gärdenfors tre böcker och jag tyckte att de var ok, men jag har inte kunnat komma ifrån det som jag har uppfattat som skryt. Det blir lite för mycket "sex, droger och rock n' roll", men kanske är hans syfte att han vill ta med allt, att vara så personlig och ärlig som möjligt. Det får läsaren avgöra.
Art Spiegelmans Maus såg jag i en serietidningsaffär för ett tag sen och tänkte att det vore kul att läsa och det gjorde jag också i somras. Det var väldigt gripande att läsa den och så ovanligt att få Förintelsen presenterad i det här formatet.
Den som ändå kommit att bli en favorit är Joe Sacco. Han håller på med (grovt översatt) serietidningsjournalistik. Han har bland annat varit i Bosnien och i Palestina och har skrivit två fantastiska serieböcker om dessa vistelser, Safe Area Goražde och Palestine. Han förstår och lyckas förmedla att hans roll där är problematisk och han driver ständigt med sig själv samtidigt som han framställer saker som de verkligen är, från dessa människors perspektiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar